Som trädgårdsmästare i
Stensjö by har Frida Persson i uppdrag att återskapa trädgårdarna som de såg ut
omkring förra sekelskiftet. Här berättar hon hur det är att bo och verka i ett
kulturreservat och om dåtidens självhushållning som nu är påväg tillbaka.
Att köra på grusvägen mot Stensjö By är som att glida rakt
in i en Astrid Lindgren-film och faktum är att flera scener ur Barnen i
Bullerbyn och Emil i Lönneberga faktiskt är inspelade här – mitt bland åkrar
och ängar, röda timmerhus och kilometervis av gärdesgårdar. Här kan man uppleva
hur det var att bo och verka i en småländsk skogsby kring förra sekelskiftet,
men det finns också flera vandringsleder för den som bara vill njuta av de
vackra miljöerna. Under 2020 blev Stensjö by utnämnt till Kalmar läns första
kulturreservat och i samband med det påbörjades också ett arbete med att
återskapa byns trädgårdar. Till sin hjälp tog man trädgårdsantikvarie Maria
Flink som har kartlagt hur trädgårdarna såg ut mellan 1880 och 1920, och
därefter anställde man Frida Persson som trädgårdsmästare i byn. Nu är hon inne
på sin tredje odlingssäsong.
–Det jag tycker är spännande med Stensjö by är att man får
lära sig mer om trädgårdar som merparten av befolkningen hade på den tiden och
lyfta fram deras berättelser. Slott- och herrgårdsträdgårdar i all ära, men det
var ju få förunnat att bo så, säger Frida.
Hon har alltid haft ett stort trädgårdsintresse och så
småningom utbildade hon sig till trädgårdsmästare med antikvarisk kompetens vid
Gunnebo Slott och Trädgårdar utanför Göteborg och Vea – Norges grønne fagskole
i Moelv. Frida kommer ursprungligen från Skåne, men i samband med tjänsten som
trädgårdsmästare i Stensjö by har hon och hennes sambo flyttat till Småland, närmare
bestämt till ett av husen i byn. Om man bortser från alla djuren såsom grisar,
kor, får, höns och katter, är de därmed byns enda invånare.
–Jag är uppväxt på landsbygden och tycker det är fantastiskt
att få bo här. Man lär också känna platsen på ett annat sätt när man bor här
och kan uppleva den varje dag, året om, säger Frida.
Att restaurera det gröna kulturlandskapet är ett arbete som
tar tid och något man ser som ett långsiktigt projekt. Det handlar dock inte
enbart om att odla och anlägga en ny trädgård utan framförallt att förändra
skötseln och brukandet av den. En av de första åtgärderna var exempelvis att
sluta klippa gräset med gräsklippare och istället börja slå allt med lie och
slåtterbalk.
–Det fanns dock gräsklippare redan på den tiden, men det var
inget bönderna hade, berättar Frida.
Omkring sekelskiftet 1900 var det viktigt att trädgårdarna
gjorde nytta. Det slagna gräset blev hö till djuren, på åkrarna närmast byn
odlas spannmål och trädgårdarna producerade bär, frukt och grönsaker. Under den
här perioden började det även odlas en del prydnadsväxter och på gamla bilder
kan man bland annat se sorter som krasse, solros, lejongap och sommarastrar. Under
våren kunde man också njuta av narcisser och andra vårblommande lökar, och
Frida berättar att man nog sålde dem som snittblommor inne i Oskarshamn.
–Det vanligaste var att man hade en blomsterlist vid
husväggen, men endast på framsidan. Man hade också buskar och perenner som
solitärer ute i gräsmattan, säger Frida.
På baksidan av husen fanns köksträdgårdarna, både små trädgårdsland och stora kålgårdar. Eftersom det inte finns så mycket dokumenterat från bondträdgårdarna är det svårt att säga exakt vad som odlades men man kan utgå från att det var grödor som gick att förvara och lagra under vintern. På bilder har man bland annat kunnat se potatis, rabarber, ärtor och bönor. Några vanliga kryddor var senap, persilja, mejram, pepparrot och kummin. På gården har man också haft turen att hitta en gammal frökatalog från 1923. Den tillhörde Eugen Stensiö som bodde i ett av husen och han har också bockat för sorter som han har provodlat, bland annat en morot som heter ’St Valery’, en palsternacka som heter ’Student’ och en rödbeta som heter ’Egyptisk plattrund’.
–Det roliga med dessa sorter är att de finns att köpa hos
fröhandlarna än idag. De är inte de godaste sorterna men väldigt lättodlade, ger
bra avkastning och har goda lagringsegenskaper och det var det som var viktigt
förr, säger Frida.
I Stensjö by fanns också gott om fruktträd och framöver kommer man fortsätta att återskapa dåtidens fruktlundar med både äpplen, päron, körsbär och plommon. Det kommer planteras nya fruktträd, men i trädgårdarna finns också en del rotäkta fruktträd som inte är ympade, och dessa kommer man föröka genom att släppa upp rotskott.
–Jag tänker ofta att ”Varför ska man egentligen odla de
gamla sorterna?”. Men många gånger är det en slags försäkring. När det vi
odlar idag inte funkar längre, på grund av klimat eller olika sjukdomar, då har
vi någonting att backa tillbaka till. Om vi släpper de gamla grödorna så har vi
inte det. Många gamla sorter har också anpassat sig lokalt och det är också en
styrka, säger Frida.
Hon märker att intresset för trädgård och självhushållning
har ökat, inte minst nu under lågkonjunkturen då grönsaker har blivit mycket
dyrare. Folk har också blivit mer medvetna om vad de äter och Frida får många
frågor från besökare och på sina sociala medier.
–Att bli helt självförsörjande är ett heltidsjobb och det är
inte många som har tid med det idag, men det är ett bra sätt att kunna dryga ut
hushållskassan på. Det som är så fantastiskt med odling är att det inte kräver
så mycket. Har du bara en liten yta så kan du komma långt, säger Frida.
Hon tipsar om att sätta fruktträd och bärbuskar, och ett
knep är att ta en stickling från din eller din grannes bärbuske. På en säsong
kommer den ha växt till sig och inom några år kan du njuta av färska bär till
frukosten. Lättodlade grönsaker är ärtor, spenat, sallad, rädisor och olika
rotfrukter.
–Vem blir inte lycklig av att få gräva upp sin egen potatis?
säger Frida.
Frida Persson
Ålder: 30 år
Gör: Trädgårdsmästare
Bor: Stensjö By utanför Oskarshamn
Familj: Sambon Nicklas och en hund som heter Ture
Intressen: Fotografering, dans och musik, måleri
Tre favoriter att odla: Jordgubbar, vaxbönor och
spenat
Instagram:
@tradgardsmastaren_i_stensjoby
Stensjö by
Kalmar läns första kulturreservat som ligger strax utanför
Oskarshamn. Stensjö by ägs och förvaltas av Kungliga Vitterhetsakademien med
stöd från Länsstyrelsen och är ett populärt besöksmål som är öppet året om. I
byn arbetar fyra personer med att bruka, levandegöra och bevara kulturlandskapet
som det såg ut i småländsk skogsby omkring sekelskiftet 1900. Här ligger
boningshus och ladugårdar tätt samlade i klunga och du kan stöta på både
grisar, höns och utrotningshotade lantraser som rödkullakor och helsingefår.
Stensjö var från början namnet på en gård som finns omnämnd redan 1351, men då
skrevs det Steenzöö.
Tips till dig som har en gammal trädgård
Text: Emilia Thor
Foto: Johan Gustavsson