Emilia Thor, June 30 2020

Snickaren som bygger sin egen framtid

För bara några år sedan flydde Monzer Taha från Tartus i Syrien. Idag talar han flytande svenska, är utbildad snickare och har fast jobb på Hansa Bygg. Möt killen med enormt driv och följ med på resan från asylboendet till ett tryggt liv i Kalmar.

Monzer Taha flydde från Syrien till Sverige i augusti 2014. Han vill inte tala om livet före, eller familjen, det blir för jobbigt. Men han rymde från en båt i Spanien, tog sig genom Europa och landade tillslut i Helgesbo.

–Helgesbo var lite som helvetet faktiskt. Att sitta själv mitt i skogen. Det fanns inga möjligheter att ta sig någonstans. Jag var en av de första där och det kom bara en buss i veckan. Det blev väldigt ensamt.

Men Monzer gav aldrig upp. På boendet lärde han känna Frida som var ansvarig där.

–Jag bad henne om hjälp att komma ut. Hon tog med mig till sin pappa Mats, jag fick följa med henne och överraska honom när han fyllde år en kväll. Han arbetade som platschef på Hansa Bygg i Färjestaden och det var där det började.

Monzer pratade mycket med Frida sedan. Sa att hon skulle tjata på sin pappa om att han skulle kunna få praktisera. 

–Hon hjälpte mig och Mats hade inga problem med det. Det var pappersarbetet som satte käppar i hjulet. Eftersom jag inte hade något svenskt personnummer så blev det svårt med försäkringar. Det var så mycket byråkrati med migrationsverket och Hansa Bygg. 

Tillslut så ordnade det sig. –Jag fick det första busskortet av alla som bodde på Helgesbo. Alla var så avundsjuka. Men det fanns inga bussar som gick därifrån, så jag var tvungen att ta mig från Helgesbo till Ålem. Det var elva kilometer enkel väg. Det var en bit att gå…

Monzer berättar att han fick en cykel av en städerska på boendet. 

–Hon tyckte att jag kämpade på så bra, så jag fick den gratis. Det var en riktigt gammal cykel och när jag hade för bråttom gick kedjan av.  Så det gällde att trampa lugnt. Från Ålem tog jag bussen till Kalmar, och från Kalmar till Färjestaden. Jag hade att göra tre timmar om dagen i bara restid. Men praktiken i Färjestaden gick bra. 

–Mina arbetskamrater pratade bara svenska med mig, så att jag skulle lära mig snabbt. På kvällarna skrev jag ner alla ord jag lärt mig under dagen. En man va snuskig, så jag lärde mig många dåliga ord först.

Monzer berättar att han inte gick på SFI under den här perioden.

–Eftersom jag inte hade nåt personnummer så fick jag inte gå där. Men jag lånade en massa svenska böcker från biblioteket och översatte på kvällarna, där lärde jag mig bättre ord, haha. 

Monzer bodde på Helgesbo i elva månader. Sedan fick han sitt personnummer, klarade SFI och grundskolan och började leta eget. 

–Tillslut hittade jag nåt att hyra i Kåremo. Jag hyrde av en kille som heter Ola och nu är vi vänner. Vi brukar bjuda varandra på middag och så. 

Hela tiden hade Monzer målet att skaffa sig en utbildning. Han bestämde sig för att söka en yrkesutbildning i Växjö och bli snickare. Han kom in. 

–Utbildningen började till hösten 2016, men jag ville ju inte gå ledig hela sommaren. En dag när jag var på väg till Kalmar på bussen var det en dagisklass där. Jag frågade förskoleläraren om jag kanske kunde få jobba på dagiset i Läckeby.  Dagen efter fick jag komma dit på intervju och den sommaren arbetade jag med fem- och sexåringarna. Vi lekte så mycket. Det va roligt. Barn kommer med coola idéer. De är så smarta. Dessutom hjälpte det mig jättemycket med språket. 

Till hösten startade KY utbildningen som egentligen var ett år, men Monzer klarade den på fem månader. 

–Innan utbildningen var slut började jag söka jobb. Jag ringde till Hansa Bygg och sa att jag ville komma dit och presentera mig. Jag har ju inte samma chans i ett mail att visa vad jag går för, eller hur? Det är bättre att träffas.

Efter mötet tog det en timme innan de ringde tillbaka till Monzer och sa att han fått ett jobb. Nu har han arbetat på företaget sedan 2017.

Jäklars vilket driv du har! Vad har du för mål just nu?

–Jag vill utvecklas som person och i mitt yrke. Jag tänker aldrig stå still. En dag kanske jag pluggar vidare. Jag vill gärna utbilda mig till ingenjör. 


Text: Ulrika Melin Wallin
Foto: Ludvig Gropp

Written by

Emilia Thor

Previous Sommarfest på Ängsbacken
Next Socialministerns sommaroas