Från ödehus till gård full av liv

I Skedstad på Öland har Adam och Sara varsamt renoverat en gammal gård från 1800-talet. Fokus har legat på bra material och traditionella tekniker men också på att hitta nya lösningar som gör att man kan leva ett modernt liv.

Den lilla byn Skedstad ligger i närheten av Bredsättra på östra Öland. Omgärdat av en ståtlig ek, stenmurar och härliga fruktträd hittar vi gården som Adam och Sara förälskade sig i för fem år sedan. 

–Det var det höga päronträdet som sålde huset, åtminstone till Sara. Päronen var helt fantastiska och så saftiga, berättar Adam när han visar oss runt på gården som består av en stor mangårdsbyggnad, gårdshus, snickarbod, lada och en bit mark.

När paret tog över gården var den full av gamla prylar, bland annat en Ölandsbladet från 1961.

När paret tog över gården var allt igenvuxet och huset hade stått orört sedan 1980-talet. Där fanns inget avlopp och knappt rinnande vatten. Det var hål i golven och taken sviktade. Dessutom stod alla möbler kvar, helt lämnade i sticket.

–Det var som att gå runt i någons hem. Sängarna var bäddade, på väggen fanns märken där kammen hade hängt och i skafferiet stod gamla burkar med konserverade päron, säger Sara.

Gården har varit i samma släkt sedan 1700-talet, men är förmodligen äldre än så. Exakt hur gammal den är går dock inte att säga, 1891 brann nämligen stora delar av Skedstad ner efter att en ung man lekt med tändstickor. Gården byggdes därefter upp igen, men mangårdsbyggnaden flyttades hit från en annan del av byn och måste därför vara lite äldre. De senaste fem åren har Adam och Sara varsamt renoverat gården för att den ska återfå sin forna glans. Det mesta, förutom el och vatten, har de gjort själva med hjälp av vänner och bekanta.

–Historia ligger oss båda varmt om hjärtat så vi har varit måna om att bevara husets gamla stil. Dock är inte planen att återskapa det helt, vi vill ju inte bo i ett museum. För oss är det viktigt att vi kan leva i det och gör därför lite som vi vill, säger Sara.

Deras fokus har istället legat på att använda bra material och bra redskap. Både Adam och Sara är utbildade inom textilhistoria och textilhantverk och man märker att de brinner för det genuina. I huset hittar vi allt från pappspända väggar, linoleumgolv och linoljefärg till gamla lampknappar och hemvävda gardiner.

–Eftersom vi är hantverkare vet vi att bra material gör skillnad. Och vårt mål är att gården ska stå i minst 100 år till, säger Adam.

Man har även försökt återanvända så mycket som möjligt av det gamla. Ett exempel är köket som har kvar sina originalskåp. För att slippa ha arbetshöjden vid knäna har man dock byggt på dem med ytterligare en rad lådor. Den gamla dörren blev en fin tallrikshylla och i vedlåren finns nu en diskmaskin. Beslag i äldre stil har monterat på och den turkosa plastfärgen har bytts ut mot röd linoljefärg.

–Vi velade mellan rött och den gröngula färgen som finns i Pettson och Findus kök. Gubben Pettson är en stark stilförebild, säger Adam.

Köksskåpen är original men har byggts på för att få bra arbetshöjd. Därefter har man målat köket rött och satt på nya handtag och vred. Den gamla dörren har blivit en vacker tallrikshylla och i den gamla vedlåren finns numera en diskmaskin.

Med oss under besöket har vi även Ellen Olsson, byggnadsantikvarie på Kalmar läns museum och tillika Adams kollega. Ellen har följt renoveringen av gården och har även varit här på rådgivning, framförallt angående gårdens ekonomibyggnader.

–Jag tycker Adam och Sara har gjort ett jättebra jobb. De går varsamt fram och tänker till. De bevarar historien samtidigt som de hittar sina lösningar. Som antikvarie blir man jätteglad av att se det, säger Ellen. 

När Adam och Sara flyttade in fanns ingen toalett och knappt rinnande vatten. Nu har de ett badrum med alla moderna funktioner som behövs såsom toalett, dusch och tvättmaskin. Den vackra kommoden hittade man på vinden och handfatet är ett loppisfynd.

Ellen märker att intresset för byggnadsvård och hållbarhet bara blir större. Nu för tiden finns det flera tv-program med fokus på byggnadsvård och många väljer att kontakta Länsmuseets byggnadsantikvarier för rådgivning. De kan hjälpa till med alltifrån att välja färg eller ta fram gamla kartor till att återskapa ett hus originallister. Och när det gäller renovering är Ellens främsta råd att inte ha för bråttom.

– Jag tycker det är viktigt att låta saker ta tid. Se huset i alla årstider innan du börjar renovera och känn efter vad du gillar, säger Ellen.

Sovrummet har nya tapeter från Duro och ett klassiskt linoleumgolv. Linoleum har funnits sedan 1870-talet och ansågs då väldigt modernt eftersom det var lätt att hålla efter. Eftersom det består av linolja och träflis är det än idag ett bra och naturligt val.

För Adam och Sara har renoveringen varit en resa som pågått under flera år och än är det mycket som återstår. Näst på tur är att få klart de sista rummen, fixa fönstren och fasaden. Så småningom hoppas de också få tid över till ett av sina största intressen – odling.

–Det har verkligen varit en utmaning och det är klart man varit frustrerad ibland. Som när det inte finns något golv eller man har 15 projekt igång och inget blir färdigt. Men vi har lärt oss mycket under resans gång och vi hoppas att vi kan inspirera andra att ta sig an ett gammalt hus. Det behöver inte vara så perfekt hela tiden, säger Sara.

Här bor vi
Namn: Adam Norman, 33 år och Sara Kånåhols, 31 år. På gården bor även hunden Bolinder, sju höns, en tupp och en massa bin.
Gör: Adam är antikvarie på den pedagogiska enheten på Kalmar läns museum. Sara är väverska och biodlare med eget företag.
Intressen: Renovering och odling.
Gården: Ligger i Skedstad nära Bredsättra på östra Öland. Består av mangårdsbyggnad, gårdshus, snickarbod, lada och en bit mark. Har varit i samma släkt sedan 1700-talet men är troligen äldre än så. De flesta av husen brann ner och byggdes upp igen omkring 1891-1892.
Mest nöjda med: Att vi har återställt gården men samtidigt anpassat den efter hur man lever idag. Vi är också nöjda med planlösningen med ett stort kök och ett stort vardagsrum i varsin ände av huset, två mindre rum och en hall som binder samman allting.
Bästa renoveringstipset: Unna dig bra redskap.

Den gamla AGA-spisen står kvar, men används inte. Idag fungerar den mest som avställningsyta och förvaring.

I halva huset finns de gamla munblåsta fönstren kvar och skapar ett fantastiskt ljus.

Text: Emilia Thor
Foto: Ludvig Gropp