HEM

OM OSS

ANNONSERA

KONTAKT

‍‍‍ARKI‍‍‍V

Malin Wollin ammar sitt femte barn Gosse. Just nu är hon mammaledig säger hon, men hon har precis släppt sin fjärde bok, Farmor dör, och har blogg och kolumn. Vi träffar henne för att tala om årets största högtid, julen. Och hur den firas när man har många barn och två släkter att ta h‍‍‍änsyn till.

HEJ MALIN WOLLIN! VAD GÖR DU JUST NU?
– Jag är aktuell med min bok Farmor dör. Jag har också mina kolumner och min blogg. Ochså är jag mammaledig, fast på nätterna, med Gosse. Kanske får han heta så, om vi inte kommer på ett namn som vi kommer överens om. Men kan man heta Bror eller Dick borde väl det också vara okej?


HUR FÅR DU IHOP DET, LIVET?
– Jag ska inte säga, ”det är inga problem”. Men det är lite så. När jag var 25 var det skrämmande och ångestfyllt att ha små barn. Men nu vet man precis vad som är värt att hetsa upp sig över. Nu orkar jag inte riktigt. Jag tar det piano. Jag är lugn.


BERÄTTA OM DEN WOLLINSKA JULEN!
– Det finns ingen speciell sån jul. Vår jul är inuti en immig bil. Vi firar vartannat år hos respektive familjer. Ena året är det dopp i grytan hos Joachims föräldrar vid lunch. Sedan kör vi till Skaftnäs till min familj och sedan tillbaka till Joakims. Andra året tvärtom. I år är det en sådan jul, när vi börjar hos hans föräldrar. Jag äter ju inte ens dopp i grytan. Jag är vegetarian. Jag får soppa på jordärtskocka.


‍VAD ÄR DET VÄRSTA MED JULEN?
– Äsch vi kommer till dukat bord så jag har inget värsta. Det jobbiga är inför. Man ska hinna en massa. Och jag älskar att köpa julklappar. Jag blir så lycklig när jag tänker ”det kommer hon inte fatta att hon ska få” typ. Jag tycker det är roligare att köpa presenter till vuxna, som till exempel min faster. Hon blir alltid så glad. Jag hade en dröm när jag var barn, att när jag var vuxen skulle jag köra runt i en sportbil och ha en vit lång kappa. Jag skulle bo i Stockholm och bara komma hem till julen. Jag skulle inte ha barn, men det skulle min syster. Då skulle jag köpa en ponny med rosett på till hennes ungar. Det blev varken kappa, ponny eller sportbil. Vi kör vi runt i en Volkswagen Caddy. Det är inte sinnebilden av lyx.


VAD ÖNSKAR DU DIG SJÄLV?
– Fred på jorden och sånt får någon annan önska sig. Jag önskar mig bara dyra saker. Jag vill ha vinglas från Målerås glasbruk och Ludvig Löfgren. Into the woods. Oh my God så fina. Ge mig dem. Gärna tolv så man fortfarande har tio kvar när man slagit sönder ett par.

HUR ÄR DET MED BARNEN?
– De önskar sig tekniksaker.


RIMMAR NI?
– Joachims morfar brukar rimma. Han är bra på det. I Amelia skrev jag ett rim till min egen bok Farmor dör. Å Joakim bara; du borde rimma mer. Å jag bara; wow! Det är som att sjunga vackert och någon säger ”Du har så vacker röst, du borde sjunga mer i duschen!"


HAR DU NÅT JULTIPS TILL SÖNDERSTRESSADE MÄNNISKOR?
– Alla vill ha julfint, så strunta i att gå till gymmet. Städa istället. Jag älskar att städa. Men det vill jag inte säga, för det är kvinnohat. Men när jag väl hinner det… det är det bästa. Jag har en kompis som säger att det enda hon vill är att ha huset för sig själv, så hon kan få städa i lugn och ro. Så känner jag också. Problemet är ju att efter städningen får ingen komma hem igen och stöka ner. Så då får man låsa.


HAR DU NÅT MINNE AV EN JULKLAPPSBESVIKELSE?
– Nä, faktiskt inte. Och det säger jag inte för att jag inte vill göra någon ledsen. Men förr i tiden, för länge sedan, önskade jag mig en telefon. En Dallastelefon. Och så fick jag en helt annan som var röd. Säkert tusen miljoner gånger snyggare. Men jag var så besviken. Efter frågade mamma om jag haft en bra julafton, jag svarade att jag hellre ville ha Dallastelefonen, och så bytte hon till den. Jag hade en tuff uppväxt.


VAD ÄTER DU PÅ JULBORDET?
– Både min mamma och svärmor gör vegetariska rätter. Svingoda kroppkakor. Jansson utan silverfiskar. Ägghalva utan räka. Rödbetssallad. Allt möjligt.

HAR DU NÅGOT TV-MÅSTE?
– Ja, Kalle. Och framförallt tvingar jag barnen att se Kalle. Och så gillar jag alla gamla filmer. Som Die Hard. På julen tittar vi gärna på tyska terrorister som skjuter folk helt enkelt.


BÄSTA JULKLAPPSTIPSET;
Köp Farmor dör, för att den är rolig och sorglig på‍‍‍ samma gång.

TEXT: ULRIKA MELIN WAHLIN
FOTO: JOACHIM GRUSE‍‍‍LL

Malin & Julen

VEM ÄR DU?
– Mamma, entreprenör och tusenkonstnär. Bor i Kalmar med min dotter.


BERÄTTA OM DIN JUL!
– Vi samlas hela släkten. Alla vill ha sina favoriter på julbordet och varje år säger vi; vi gör inte så mycket i år. Det slutar ändå med att vi har allt. Dopp i grytan är det ingen som äter, likväl står det där. Men fokus är på att umgås.


VAD ÖNSKAR DU DIG JULEN 2017?
– Jag önskar mig en rolig helg och mer tid.


RIMMAR DU PÅ JULKLAPPAR?
– Ja det gör jag. Vi köper en julklapp per vuxen varje år. Vi lottar ut vem som ska köpa till vem. Sedan rimmar vi.


HAR DU NÅT MINNE AV EN JULKLAPPSBESVIKELSE?
– Jag hade fått för mig att jag skulle sticka en tröja till min pojkvän en gång för rätt så länge sen. En röd. Jag var vansinnig hela tiden. Den var sned, för liten och det fulaste man sett. Han tog emot den men tog aldrig på sig den. För det gick inte. Ingen vågade skratta då. Men det är sedan några år okej att skratta åt det.

Jessica Bergsjö & Julen

Rabea Holzfurtner & Julen

VEM ÄR DU?
– Jag driver Kafé Oas Kalmar. Förutom det pluggar jag också visuell kommunikation på Linnéuniversitetet, så jag har mycket att göra. Jag kommer från München ursprungligen.


BERÄTTA OM DIN JUL!
– I år kommer vi att resa hem till Tyskland, vi bor nära München, och träffa familj och vänner. Jag ser fram emot mysigt häng och massor av mat. Vi är inte så traditionella så vad vi käkar är inte givet. Vi åker gärna snowboard om det finns tid.


VAD ÖNSKAR DU DIG JULEN 2017?
– Jag önskar mig mer tid. Jag vill hinna reflektera över vad som händer och få möjlighet att umgås med trevliga människor.


HAR DU NÅT MINNE AV EN JULKLAPPSBESVIKELSE?
– Jag älskar alla presenter i några dagar. Men efter en tid försvinner den känslan och jag börja reflektera över vad jag fått. Jag gillar inte att få kläder. Man måste ju använda dem och det är inte alltid man vill.

TEXT: ULRIKA MELIN WAHLIN
FOTO: JOACHIM GRUSELL‍‍‍

TEXT: ULRIKA MELIN WAHLIN
FOTO: JOACHIM GRUSELL